Det regnar ute.
Men det är något slags dimmregn. För det regnar inte stora droppar eller duggregnar,
bara som ett dimmigt moln av regn.
jag gillar det.

Gick nyss ute i vädret. Tänkte lite och såg på löven som börja täcka marken där man går.
Det är så fina färger på löven. Men sorgligt att dem ska falla av träden när dem är som vackrast.
Jag är ett tvättäkta oktoberbarn. Jag Älskar oktober. Speciellt när Allhelgona och Halloween närmar sig.
Allra bäst är när man får gå till kyrkogården och se på alla underbart vackra ljus som folk tänder till minne av sina bortgågna älskade.
Jag älskar oktober, för det är början av hösten. Den vackra delen av hösten. Sen faller alla löven, snön eller slasket kommer och för oss väntar ett halvår av vinter.
allas våran depp period.

Ibland saknar jag kärlekens sötma. I tider som på vintern. Men jag skyr tanken på att binda mig till något som kan hindra mig från att göra det jag känner för och drömmer om. Tänk om man fäster sig vid en person, som sen inte alls vill samma saker som en själv. Ska man då ge upp alla sina drömmar för den personen?
Jag har svårt för det här med att binda sig. Eftersom min själ vill vara fri. Men samtidigt skulle jag vilja ha någon att gå och hålla i handen eller krama om när kylan biter som hårdast.

Varför ska man alltid vara så komplicerad?
Vilja två saker, hjärtat drar en åt ett håll och hjärnan åt ett annat..