Drömde en mardröm inatt om en gammal kompis. Det kändes så otroligt äkta att jag till och med hade tårar när jag vaknade och jag hade ont i bröstet. Jag hatar såna där drömmar som känns så verkliga att det är svårt att skilja på dröm och verklighet. Denna dröm var förvirrande och skrämmande. Nej usch jag vill knappt tänka på den, som tur är börjar detaljerna i historien att blekna till och med i takt med att jag skriver detta! SKÖNT! Jag vill inte påminnas om varesig drömmen eller personen som jag drömde om.

Tur att Danny sov beskyddande vid mina fötter. Jag älskar den lilla katten. Utan honom skulle jag vara så otroligt olycklig. Utan djur kan jag inte fungera. Provade ju en månad utan djur, jag har aldrig varit så deprimerad som jag var den perioden. Kändes som jag sjönk ned under en vattenyta, typ som om man håller på o drunkna, men istället kände jag mig zombieartad och känslolös. Nej jag vill inte uppleva den känslan igen. Den var fruktansvärt skrämmande och jag darrar fortfarande när jag tänker på det!

Djur gör mig lycklig! Jag kan inte leva utan djur, och även om jag blir arg på Danny ibland så älskar jag honom otroligt mycket! Även solen har ju sina fläckar som man brukar säga <3